Memories...
Har precis spenderat ungefär en timme med att läsa mina gamla blogginlägg, och även Sussies och Satus gamla inlägg..och så har jag gråtit en skvätt, men oroa er inte, det var faktiskt lyckliga tårar :)
Satu, jag snodde dom inläggen här under från din gamla blogg, orden är så vackra så jag började gråta direkt.
Jag tror ibland att vi glömmer bort allt vi har varit med om tillsammans, alla fina stunder som vi delat. Så mycket har förändrats under de senaste åren, men tänk att här står vi fortfarande, enade, tillsammans...
Sorg - Som jag redan skrivit så åker mina blondiner iväg till Spanien, i och med att jag inte vet när dom kommer hem så känns det jätte jobbigt. Dom är liksom en del av mitt liv, min familj.
Sussielana har jag känt i hela mitt liv hon är som min lillasyster, vi bråkar (jävligt mycket ibland) men det går inte lång tid innan vi är bästa vänner igen. Så har det alltid varit. Vi är så olika men ändå så lika. Vi har varit med om ungefär samma saker, så jag behöver inte ens förklara vad jag känner hon förstår ändå. När vi pratar säger vi samma saker. Ja hon är verkligen min underbara för jävliga lillasyster :P
Bellaboop träffade jag genom Sussie, närmare varandra blev vi när vi började på samma skola. Hon är mer som min storasyster (även om hon är yngre), hon är den kloka och smarta (tack vare google), vi kan prata i timmar om ingeting egentligen, om fantasi, och vi skrattar åt helt sjuka skämt vi skapar i fantasin. En fantasi i våra hjärnor som bara vi förstår. :)
Ni är så älskade, och jag kommer sakna er enormt mycket... I varje steg jag tar.
Dom här sista dagarna vi har kvar går vi på is för varandra, orden är så vackra, luften mellan oss säger att vi kommer alltid att vara vi. Jag bara vet de, jag bara känner det.
Ni gör livet enkelt.
Ni får inte åka!
Jag här ni där, nej de bara går inte..
Mina två blondiner ska åka till Spanien på obestämd tid, och fast jag vetat de länge så har jag inte riktigt fattat de förens idag när dom ska beställa biljetter.
Det känns som en kniv i hjärtat. Ska jag dricka mitt kaffe själv nu? Kommer bli schizofren och börja prata med mig själv :(
Ja jag vet man ska alltid försöka vara positiv, men ändå...
Mina blondiner..
Så det här inlägget tillägnar jag mina 2 bästa vänner: Susanna och Satu, utan er hade jag inte klarat mig många gånger ♥
Satu, jag snodde dom inläggen här under från din gamla blogg, orden är så vackra så jag började gråta direkt.
Jag tror ibland att vi glömmer bort allt vi har varit med om tillsammans, alla fina stunder som vi delat. Så mycket har förändrats under de senaste åren, men tänk att här står vi fortfarande, enade, tillsammans...
Sorg - Som jag redan skrivit så åker mina blondiner iväg till Spanien, i och med att jag inte vet när dom kommer hem så känns det jätte jobbigt. Dom är liksom en del av mitt liv, min familj.
Sussielana har jag känt i hela mitt liv hon är som min lillasyster, vi bråkar (jävligt mycket ibland) men det går inte lång tid innan vi är bästa vänner igen. Så har det alltid varit. Vi är så olika men ändå så lika. Vi har varit med om ungefär samma saker, så jag behöver inte ens förklara vad jag känner hon förstår ändå. När vi pratar säger vi samma saker. Ja hon är verkligen min underbara för jävliga lillasyster :P
Bellaboop träffade jag genom Sussie, närmare varandra blev vi när vi började på samma skola. Hon är mer som min storasyster (även om hon är yngre), hon är den kloka och smarta (tack vare google), vi kan prata i timmar om ingeting egentligen, om fantasi, och vi skrattar åt helt sjuka skämt vi skapar i fantasin. En fantasi i våra hjärnor som bara vi förstår. :)
Ni är så älskade, och jag kommer sakna er enormt mycket... I varje steg jag tar.
Dom här sista dagarna vi har kvar går vi på is för varandra, orden är så vackra, luften mellan oss säger att vi kommer alltid att vara vi. Jag bara vet de, jag bara känner det.
Ni gör livet enkelt.
Ni får inte åka!
Jag här ni där, nej de bara går inte..
Mina två blondiner ska åka till Spanien på obestämd tid, och fast jag vetat de länge så har jag inte riktigt fattat de förens idag när dom ska beställa biljetter.
Det känns som en kniv i hjärtat. Ska jag dricka mitt kaffe själv nu? Kommer bli schizofren och börja prata med mig själv :(
Ja jag vet man ska alltid försöka vara positiv, men ändå...
Mina blondiner..
Så det här inlägget tillägnar jag mina 2 bästa vänner: Susanna och Satu, utan er hade jag inte klarat mig många gånger ♥
♥
